Tid vunnen genom att inte göra något

Ljuset kommer sakta genom gardinen. Någon sätter på vattenkokaren där nere. Ljudet av en sked mot en kopp. Hon ligger fortfarande i sängen och vänder ett blad i sin bok. Kroppen under ett skrynkligt lakan. Tankarna i världen av Clean, skriven av den chilenska författaren Alia Trabucco Zerán.

Mannen i berättelsen har också börjat sin dag: inte lat i sängen, utan med en plan, med listor, med mål vars syfte han själv har glömt.

"(..) en man som räknar. Som håller koll på varje minut, varje peso, varje erövring. Som stiger upp före gryningen bara för att hinna med en löprunda, som borstar tänderna medan han städar, kollar sin kalender medan han springer och läser tidningen medan han äter. Den sortens människa som låter sitt liv följa en plan och exakt vet vad hans minuter och timmar kommer att fyllas med. För även minuterna och timmarna är en del av den planen."

Hon vänder sig om på sin andra sida. Kudden är varm. En sida. Sedan en till. Ljuset har under tiden flyttat sig, en handsbredd över lakanet.

Mannen springer. Han tittar på klockan medan han "kopplar av." Han tänker på sin kalender, på dagens första möte. Dagens fullhet skulle ta andan ur honom om han tillät sig själv att tänka på den. Istället tänker han på bockarna han ska sätta i rutorna idag.

Hon känner mannen som springer, mannen som räknar. Hon känner honom alldeles för väl. Han finns även i henne. Även hon har sina listor, de listor där ännu en uppgift alltid läggs till innan hon hinner sätta den sista bocken. Även hon springer, inte genom en skog eller längs en strand, utan mellan kontoret och förskolan och matbutiken.

Men inte idag. Hon slår igen boken — inte för att tiden är slut, utan för att det räcker, för nu. Hon svänger benen över sängkanten och andas in djupt. Doften av kaffe har under tiden blivit kaffe med en gnutta kanel. Idag är minuterna och timmarna hennes.